ISO, tid & bländare i praktiken (under analoga förutsättningar. Den digitala möjligheten att kunna ändra ISO "mitt i rullen" ger avsevärda fördelar)
ISO är måttenheten på en films känslighet. Ju högre ISO-tal på filmen desto ljuskänsligare film. Har man valt en film med lågt ISO-tal begränsar man sig följaktligen till att fotografera där det finns mycket ljus. Skillnaden mellan en film på t.ex. ISO 100 och en på 200, är 1 steg vilket motsvarar 1 steg på tids- eller bländarskalan, här finns med andra ord ett samband.
Med slutartidsratten ställer man in exponeringstiden. Möjligheten att variera slutartiderna kan man använda sig av om man t.ex. vill skildra en rörelse. Genom att använda en relativt lång slutartid och trycka av samtidigt som man följer motivet med kameran (panorerar), blir bakgrunden suddigare än motivet. Detta gör att känslan av rörelse blir starkare än om man hade valt en kortare slutartid vilket hade ”fryst” rörelsen.
Prova att fotografera exempelvis en kompis på cykel. Hur lång exponeringstid som blir bra beror på motivets hastighet och på hur långt ifrån man står, samt vilket objektiv du har. Men 1/30 kan vara bra att testa med. Vill du frysa en rörelse, bör du använda 1/500 eller om det är tillräckligt med ljus, 1/1000. Men, nu är det ju inte bara att ändra slutartiderna hur som helst eftersom tiden bara är den ena exponeringsfaktorn. Den andra är bländaren, med vilken man reglerar ljusinsläppets storlek och på köpet; skärpedjupet d.v.s. hur mycket av bakgrund och förgrund som man vill ha lika skarpt som huvudmotivet.
Filmen skall exponeras så jämnt som möjligt vilket innebär att varje bildruta måste utsättas för samma ljusmängd, oavsett om vi fotograferar i solsken eller när det är mulet. Detta gör vi genom att med ljusmätarens hjälp välja olika kombinationer.
Vid svagt ljus blir kombinationen kanske 1/60 och bländare 4. Om vi skulle använda detta ljusvärde i exemplet med den cyklande kompisen, blir det så här:
1
|
2
|
4
|
8
|
15
|
30
|
60
|
125
|
250
|
500
|
1000
|
32
|
22
|
16
|
11
|
8
|
5,6
|
4
|
2,8
|
2
|
1,4
|
1
|
Som synes blir där några kombinationer att välja på. Vill vi ha 1/30 blir bländaren 5,6. Och vill vi frysa rörelsen fullständigt blir tiden 1/500 förutsatt att vi har tillgång till ett så ljusstarkt objektiv som 1,4. Behöver vi använda kortare exponeringstider för att bilden ska bli som vi tänkt, måste vi under dessa ljusförhållanden välja en film med ett högre ISO-tal. Detta gäller också om vi under samma ljusförhållande vill ha ett stort skärpedjup.
Om vi tänker oss utföra exemplet i solsken, blir ljusvärdet kanske istället 1/250 och bländare 16. Vilket ger följande tabell:
4
|
8
|
15
|
30
|
60
|
125
|
250
|
500
|
1000
|
2000
|
4000
|
-
|
-
|
-
|
64
|
45
|
32
|
22
|
16
|
11
|
8
|
5,6
|
4
|
2,8
|
Hoppsan, här var det inte mycket att välja på. Slutsatsen av detta blir att det är lätt att frysa rörelser i bra ljus, men om här vill ha långa exponeringstider måste man välja en ganska långsam film d.v.s. en film med ett lågt ISO-tal. Det framgår även att skärpedjupet blir stort under goda ljusförhållanden eftersom man inte kan välja någon av de stora bländaröppningarna då dessa hamna utanför skalan. Man måste följaktligen anpassa valet av film (högt eller lågt ISO) beroende på hur man vill bilden ska se ut i det ljus man fotograferar i.
Sammanfattning:
Frysa rörelser – bra ljus, högt ISO-tal (typ 400)
Kort skärpedjup – svagare ljus, lågt ISO-tal (typ 100 el. lägre)
Fotnot:
Höga ISO-värden ger sämre detaljåtergivning genom att kornet i filmen blir grövre.
