Ny optik till hålkameran

Bilden tagen med en hålkamera gjord av en läskburk

Det fanns för många år sedan en tidskrift som hette Blandaren (inte bländaren) och som publicerade alla möjliga ordspråk och funderingar. En gång stod där så här om fotografi:

”Det mest obegripliga med fotografi är hur man lyckas få fyrkantiga bilder genom ett runt hål.”
Frågeställningen är kanske roligare än intressant. Det är ju inte så ofta som man funderar över skärpecirkel kontra negativformat.

Fast om man skulle använda en optik avsedd för en kamera med mindre sensor på en kamera med fullformatssensor får man en kraftig vignettering eftersom skärpecirkeln inte tecknar ut det större formatet. Men det är också intressant ifall man ska bygga en hålkamera. 
Alla objektiv lämnar en rund bild med oskarp kant dvs skärpan avtar ganska bryskt ju närmare ytterkanten man kommer. Sedan bestämmer man bildformatet som rektangel eller kvadrat inom denna, med hygglig marginal eftersom man annars får taskig skärpa i hörn och kanske till och med kortsidor.  

Min hålkamera gjorde jag för formatet 9x24 cm, panorama. Men skärpecirkeln är betydligt större. Man räknar att storleken på skärpecirkeln är 3.5 gånger brännvidden (lådans djup) som i det här fallet är 12 cm, vilket ger en skärpecirkel på ca 42 cm i diameter. Hygglig marginal alltså.

En hålkamera kan se ut hur som helst bara den är ljustät och går att ladda med film eller fotopapper, vilket kan vara lite pyssel. Men man bör också lägga ner lite jobb på optiken, dvs plåten med hålet som ska släppa in ljus på filmen.

Hålet ska vara cirkelrunt och gjort i så tunn plåt som möjligt. En bit klippt ur en folieform går utmärkt.

Beräkna den optimala storleken på hålet
Dividera roten ur brännvidden(djupet) med faktor 28 (denna faktor kan du använda oavsett storlek på kameran). Obs, att alla mått ska anges i milimeter.

Exempel:

Min kamera är ca 120 mm djup. Roten ur 120 = 11

11 : 28 = 0,4 mm som blir den optimala diametern på hålet.

Borra ett perfekt hål i plåtbiten
Placera plåtbiten på en bit kartong, tryck nålen försiktigt genom plåten en liten bit. Håll nålen stilla samtidigt som du snurrar på plåtbiten. Tryck inte för hårt på nålen så att hålet blir för stort. Slipa bort graderna på baksidan med ett fint slip-papper. Snurra sedan nålen åter i hålet utan att trycka. Mät hålet (se nedan).

För att mäta diametern på hålet gör så här

Lägg plåtbiten med hålet i en påsiktsskanner. Vid sidan av plåtbiten, lägg en linjal med tydliga millimetermarkeringar. Skanna en Jpeg-bild med upplösning 800 dpi. Öppna bilden i Photoshop eller ett liknande program. I programmet, klipp ut en bit av linjalen och lägg ovanpå plåtbiten med hålet. Sänk opaciteten på linjal-lagret så du ser hålet igenom linjalen. Du kan nu göra en ungefärlig uppskattning om hålets storlek ligger strax under en halv milimeter. Och mer precision än så här behöver du inte. Viktigare är att hålet är cirkelrunt och att det inte finns några grader runt hålet.

Så här räknar du ut ljusstyrkan (bländarvärdet)
Bländartalet får du fram genom att dividera brännvidden med hålets diameter.
Eftersom djupet på lådan var 120mm, blir det 120 : 0,4 = bländare 300. Alltså lite ljussvagare än man är van vid.

Mäta ljuset

Om vi använder en ljusmätare (app eller vanlig) och ställer ISO på 400 ISO och bländaren på 287 som är närmaste tal och mäter ljuset en solig dag, så blir värdet ca 4 sekunder. Vilket kan vara lite i underkant med tanke på reciprociteten (se nedan) så det kan vara idé att öka exponeringen i alla fall ett steg. Så runt 10 sekunder kan vara rimligt. Det här är ingen exakt vetenskap, man får prova sig fram. 

Laddar man kameran med fotopapper istället för film blir det betydligt längre tider eftersom fotopapper har en känslighet motsvarande 3-4 ISO. Appen går inte längre ner än 6 ISO, så man får dubbla värdet man får, vilket med f/300 ger en exponeringstid på ca 5 minuter i solsken. Se mätvärdena som riktvärden. Jag vet heller inte hur pålitlig ljusmätar-appen är under så extrema värden.

Reciprocitet

Allt ljuskänsligt material har en ”ram” inom vilket exponeringen fungerar normalt. Film bör i de flesta fall exponeras mellan 1 – 1/1000 sekund. Fotopapper mellan 5 – 30 sekunder. Förlängningsfaktorn utanför ramen kan variera hos olika fabrikat, men mellan ½ (1,5 ggr) och 2 steg (4 ggr) beroende hur långt man är utanför ramen, kan vara en tumregel. Man brukar rekommendera att i första hand kompensera reciprocitetsavvikelsen med att ändra bländaren då en tidsförlängning ju ger upphov till ytterligare avvikelse. Men det är inte möjligt med en hålkamera.

Glöm inte: Hålkamerans dag den 29 april!