Enkelt utryckt kan man säga att linsfelet beror på att ljus av olika våglängder (färger) bryts olika i en lins. Detta kompenseras vid tillverkningen genom att man kombinerar negativa och positiva linser (vilket kallas för akromatiska och apokromatiska objektivkonstruktioner).
När jag började undervisa i fotografi ingick det i den teoretiska delen även ett kapitel om linsfel, och jag ska ärligt säga ett det var min första kontakt med kromatisk aberration, och då enbart i teorin eftersom det här felet var som vanligast långt före min tid.
Men nu är det tillbaka, och är till på köpet ganska vanligt förekommande...
...som i bilden ovan som föreställer Cirkus Maximus i Rom, skådeplatsen för diverse underhållning som tävlingar med häst och vagn, gladiatorspel och offentliga avrättningar, fram till någon gång på 500-talet. De var populära folknöjen och läktarna lär ha rymt en publik på bortåt 190 000 personer. Man kan ju tänka sig ljudnivån…
Bilden är direkt från kameran och om man tittar närmare på de två inringade områdena får man en tydlig bild av hur kromatisk aberration ser ut i praktiken. Det bildas en avvikande konturfärg i gränsen mellan de ljusa och mörka delarna i bilden. Effekten är vanligast på zoomar med stort omfång och är mest synligt i vidvinkelläget och vid större arbetsbländare.
Men det finns ett enkelt botemedel. I Rawfil-hanteraren i Photoshop finns en knapp för att justera kromatisk abberation. Den ligger under Lens Corrections och är enkel att ställa in, man ser tydligt på bilden när inställningen är rätt.
Man kan också i Photoshop gå in i bild –justeringar-nyans/mättnad, och där minska mättnaden på cyan och röd (vanligast) tills bilden ser bra ut. Detta går inte alltid att använda, då det, beroende på färgskalan i bilden, kan sänka den generella mättnaden för mycket.
Tänk på att korrigera även om slutresultatet ska vara svartvitt, då det annars kan bli fula ljusa eller mörka konturer på oönskade ställen i bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar