Riktigt gammal teknik och en lite nyare kamera

Hittade en gammal fotobok i gömmorna. Titeln är “Davids rådgivare i fotografi”. Den är tryckt 1916 så den har ju några år på nacken. Nypriset på 1:80 känns överkomligt. Fast på omslagets baksida framgår att man kan få en snabbkurs i tyska för 1:25. Så det kanske var ett normalpris för facklitteratur vid den här tiden.
Boken är enformigt omfattande. Foto var ingen hobby för den som hade bråttom, inte då, 1916.
Här beskrivs ingående både hur en fotografiapparat är uppbyggd och hur den fungerar. Författaren går också nogsamt igenom en rad olika objektivkonstruktioner. 
När man tragglat sig genom dessa inledande kapitel känns det som man inte bara är i stånd till att använda en kamera, det känns även som att man skulle kunna bygga en. 

Nästa del i boken rubriceras “För försigkomna”. Det säger sig självt att nu börjar allvaret. Här hittar vi bland annat den kemiska avdelningen. Boken är ju från en tid när man blandade sin egen fotokemi så alla ingredienserna är väl beskrivna med sina egenskaper. 

Intressant är ett kapitel som handlar om “ståndframkallning” som ju fått en renässans bland en del av dagens analoga nördar. Principen är att använda kraftigt utspädd framkallare som får verka under flera timmar utan agitering. Vitsen med detta är att man får förhöjd skärpa i fälten mellan ljusa och mörka delar av negativet. Eftersom man inte agiterar förnyas ju inte framkallaren närmast emulsionen. Påföljden blir att i exponerade fält (de täta delarna av negativet) förbrukas framkallaren snabbare än i de oexponerade fälten (de transparenta delarna) och de täta partierna som gränsar till transparenta blir då extra framkallade eftersom aktiv framkallare “kryper” över. Detta ger en förhöjd konturskärpa. Det finns nackdelar också, men det kan vi ta en annan gång. Skriv gärna och påminn.

Man går också igenom olika genrer inom fotografin. Landskapsfotografering får mycket utrymme. Men också “Porträtt i det fria och inomhus” där det finns flera ambitiösa förslag till enkel ljussättning med dagsljus och skärmar. 

Sammantaget kan man säga om “Davids rådgivare i fotografi” (med underrubriken “Kortfattad lärobok för amatörfotografer”) att den som orkar ta sig igenom den har fått en ganska gedigen insikt i hur den fotografiska världen gestaltade sig för snart 100 år sedan. Vi tackar författaren Ludwig David och översättaren Gunnar Malmberg för upplevelsen.

En annan grej

En Waltzflex från mitten av 50-talet är det senaste tillskottet i min brokiga skara av fotografiska apparater. Den verkar vara okej, bortsett från fokuseringen som går minst sagt trögt. Har läst mig till att det är ett vanligt problem på den här modellen. Det tycks bero på att man valt fel material på vissa delar vid tillverkningen. Har inte bestämt mig för om jag ska plocka isär den och försöka åtgärda. Det verkar som det nästan är omöjligt att inte sabba läderklädseln för att komma åt några vitala skruvar. Får se hur jag gör. Ska kameran ändå bara stå på hyllan gör det ju inget om fokuseringen går trögt.