Bilder från negativ utan skanner

Som så många andra har jag en hel del gamla negativ. Det händer också ibland att jag kör en och annan sv-v film. Ursprungligen tänkte jag digitalisera arkivet genom att plåta av negativen. Men eftersom konstruktionen jag satte ihop för ändamålet var helt manuell och det handlade om en hel del negativ tyckte jag att det hela blev väl omständligt, så jag skaffade en flatbäddsskanner. Dock blev jag inte helt lycklig med den heller. Dels tog det en gräslig tid, men framförallt var kvaliteten på den nivån att den dög till blogginlägg men knappast att printa från. Och eftersom jag inte längre har tillgång till något mörkrum så vill man ju åtminstone kunna printa A4 med hygglig kvalitet. Så, efter att på Fotosidan sett en filmsnutt om hur man arbetar på Crimson, bestämde jag mig för att återgå till att fotografera av negativen. Men den här gången med ett makroobjektiv med autofocus. Och eftersom jag nu har ett kamerahus med liveview kan jag utnyttja programmet Sofortbild (framtaget speciellt för Mac och Nikon) fullt ut. Alla kamerainställningar kan jag göra via datorn och bilderna sparas direkt i en mapp.

När jag berättade om mitt nya digitaliseringsprojekt för Rei i samband med en fotofika, blev han också intresserad av att testa. Så jag erbjöd mig att fixa till ett reprostativ och kanske även lämplig belysning med negativhållare. Jag har två gamla Meopta förstoringsapparater i källaren som följde med när jag köpte ett lass fotogrejor på Blocket för några år sedan. Meopta är ju en skitapparat i mörkrumsvärlden, men eftersom jag fått lära mig av min far att man inte ska kasta saker som eventuellt kan gå att använda, så fick de fick vara kvar.

Stativ och platta blev bra för ändamålet, extra plus är att man höjer och sänker lamphuset med vev. Lite långsamt i mörkrummet men passar bra i reprosammanhang där justeringarna är mindre. Jag tog bort lamphuset och satte istället dit en tapp med stativgänga för att passa en kulled eller någon annan distans för att få ut kameran en bit från stativet.

Lamphuset har jag vänt upp och ner  och använder som belysning. Jag testkörde med befintlig lampa (75 W opallampa) men kontrasten blev alldeles för hög och lamphuset blev varmt som fan. Så jag bytte till en 3 W lågenergilampa vilket motsvarar 15 W och räcker gott och väl. Jag valde också en lampa av klotmodell för att öka avståndet till mattskivan. Meoptan är en kondensorapparat (hårt riktat ljus) och saknar följaktligen blandbox. För att få ljuset mjukare och jämnare tog jag bort kondensorlinsen, klädde insidorna i lamphuset med aluminiumfolie och tejpade ett smörpapper på undersidan av värmeskyddsglaset (optimalt hade ju varit att byta ut värmeglaset mot en opalskiva eller åtmstone tejpa på en ritfilm, men - man tager vad man haver...). Sedan fäste jag negativhållaren med två skruvar överst på lamphuset ca 30 mm över den mattskiva som ligger i filterlådan.

Slutligen satte jag en strömbrytare på sladden och möbeltassar under lamphuset. Så var det klart. Svartvita negativ är ju inga problem, men det kan bli lite pyssel med vitbalansen när originalen är i färg.

Övrigt

Jag använder ett Nikon 60/2.8 på en D5100. Kortare brännvidd kan göra att man kommer så nära att det blir pilligt när man ska skifta negativ.

AF är en stor fördel. För många år sedan jobbade jag mycket med repro både från påsiktsoriginal, negativ och dia. Allting var helt manuellt och det kändes som den mesta tiden gick åt att ständigt kolla skärpan. Så jag rekommenderar verkligen autofokus.

Kameran är inställd på lägsta ISO-tal och bländarförval, jag använder en bländare i mitten av skalan; 8 eller 11. Jag plåtar i RAW och har gjort en preset med vänd kurva som gör bilden positiv. Konsekvensen av den vända kurvan blir att vissa reglage också blir spegelvända. Vilket man får leva med. Alternativet är att plåta i Jpeg och vända i Ps (kringla i).