Objektiv är sällan optimala på sin största bländaröppning utanbästa prestanda får man om man bländar ner ett par steg. Den bländarstorlek på ett objektiv som ger den bästa skärpan kallas ibland för “sweet spot”. Det finns en gammal regel som säger att optimal bländare som regel ligger vid cirka två stegs nedbländning. Alltså; om optiken har ljusstyrka f/1.4 får man det bästa resultatet vid bländare f/2.8 - f/4. Om ljusstyrkan är f/3.5 är bländare f/8 - f/11 de optimala.
För bra skärpa bör man alltså blända ner. Men inte för mycket. Anledningen till det är att vid riktigt små bländaröppningar gör diffraktionen att skärpan försämras. Diffraktion är benämningen på den ljusspridning som uppstår när ljus passerar genom en öppning. Ju mindre öppningen är desto tydligare blir spridningen. Gränsen för när diffraktionen blir alltför märkbar varierar bland annat beroende på pixeltäthet och storleken på sensor.
Riktvärden för minsta rekommenderade bländare vid några vanliga sensorstorlekar:
Sensorstorlek 24x36 minsta bländare 22
Sensorstorlek APS-C minsta bländare 16
Sensorstorlek M4/3 minsta bländare 8
Exempel
Med ett objektiv avsett för M4/3 och med ljusstyrka 1.7 bör man alltså helst använda bländare 4 eller 5.6 för optimal prestanda.
Kompromisser uppstår när man behöver en riktigt liten bländare för att få ett större skärpedjup. Den optimala (men knappast billigaste) lösningen är ett tilt shift-objektiv, där man ju har full kontroll över skärpa och skärpedjup.
Tänk på
Diffraktion är en naturlag och påverkas inte av byggkvalitet och materialval. Den finns alltså även hos de dyraste objektiven.
Rekommendationerna i det här inlägget handlar om kvaliteten på bilder som ska tryckas eller skrivas ut i format 20x25 eller större. Publicering på webben är mycket mer tolerant.
Analog fotografering är mer tolerant mot den här typen av skärpeavvikelser, men vi har snabbt vant oss vid digitalfotografins krispiga skäpa som gett oss nära nog nolltolerans mot oskärpa i nästan alla sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar