Olympus

Panasonic G2 med Olympus 45/1.8

Jag läser att kameratillverkaren Olympus har problem med finanserna. Olympus har ju i många år varit ledande på enklare kompaktkameror. Men målgruppen för de här kamerorna nöjer sig numera med att plåta med mobiltelefonen. Inte så konstigt. Mängder med bilder laddas upp på Facebook och Instagram hela tiden och snabbt ska det gå. Så nu ska Olympus lägga om strategin och satsa mer på sina spegellösa kompakta systemkameror. Man räknar också med att kunna pressa priserna.

Jag minns hur Olympus i mitten av 80-talet, då man sedan länge haft stora framgångar med sina OM-1/2/3/4 kameror, stressades av marknaden att åstadkomma en systemkamera med autofocus. Det var 1985 och Minolta 7000 som var den första systemkameran med autofocus, gjorde försäljningssuccé. Vilket ju inte gav konkurrenterna någon ro. Tyvärr gick det inte så bra för Olympus, deras OM 707 blev sämsta kameran i klassen, och efter några års velande bestämde man sig för att lägga ner försöken med att få till en hyfsad systemkamera med autofocus (dock höll man igång produktionen av några av de traditionella OM-modellerna ett bra tag, även om man inte gjorde mycket väsen av sig). Man beslöt att istället koncentrera sig på utvecklingen av konsumentvänliga kompaktkameror. Och så har det varit sedan dess. När marknaden blev digital anpassade Olympus sig raskt. Man kan säga att de behöll sin nisch och sin målgrupp.

2003 presenterade Olympus också sin första digitala systemkamera. Vet egentligen inte om den rönte någon större uppmärksamhet. De riktiga framgångarna kom att dröja till 2008 då man tillsammans med Panasonic presenterade Micro 4/3 (MFT). Små väldesignade kameror med god prestanda och till det en serie kompakta kvalitetsobjektiv. Intressant också att Olympus tittade tillbaka på sina gamla framgångar med OM-kamerorna och återanvände designen när man presenterade sin OM-D (tur man inte inspirerades av sin 707) Hursomhelst ska det bli spännande att se vad som händer härnäst. Det kan tilläggas att Olympus, har som så många andra japanska företag flera strängar på sin lyra. Kamerorna står för ca 14 % av omsättningen.

Den enda kamera jag ägt från Olympus, var en XA som jag köpte i början av 80-talet. Det var en gedigen kompaktkamera med tidsautomatik som lätt gick ner fickan. Snygg design hade den också. Optiken var en 35/2.8 med kopplad avståndsmätare (minsta mätsökaren någonsin). Jag skaffade den för att ersätta en krånglande Minox.
Nu för tiden är min enda Olympusprodukt ett 45/1.8 till min Panasonic G5. Perfekt brännvidd och ett mycket fint objektiv.

Fotnot
Storsäljaren OM-1 hette från början Olympus M-1, men Leica gnällde så man döpte om kameran.

Panasonic G2 med Olympus 45/1.8