Jämfört med den liggande rektangeln är en stående rektangel ett betydligt aktivare format. Om bilden även innehåller vertikala linjer förstärks känslan ytterligare eftersom vertikalen är den linje som har den starkaste rörelseriktningen. Jämför med den horisontella linjen som är den mest vilsamma.
Något man också kan uttnyttja i kompositionen är att veta vilken del i bilden som får den största uppmärksamheten av en betraktare. Vi läser ju bilder precis som västerlänningar läser text; från vänster till höger. Forskning (Daniel Starch, Paul Wintz) visar också att betraktaren spontant ger mest uppmärksamhet till det som är placerat högst upp till höger i bilden och visar minst intresse för bildytan längst ner till vänster.
När man visar stående bilder på skärmen kan de upplevas som oproportionellt höga även om de har samma längd/bredd förhållande som en liggande bild. Om man fotograferar i 3:2, kan man prova att beskära stående bilder till 4:3 för bättre harmoni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar