Av de tre formaten är kvadraten faktiskt det svåraste att få till. Kvadraten är med sina alla lika långa sidor det lugnaste, mest harmoniska formatet och det är det som ställer till det. Det fordras en viss ansträngning när man komponerar, annars är risken stor att det bara blir tråkiga avbildningar. Man får tänka till, inte bara panga på. Motivera formatet kan man säga. Ta vara på harmonin men kanske försöka få in lite dynamik i den stillsamma kvadraten.
De gamla reglerna om förgrund, mellanplan och bakgrund är inte fel och gäller så klart inte bara kvadraten. Jag läste ett råd från en erfaren pressfotograf som han tog till när det verkade hopplöst att få till en intressant bild. Som tex när allt ligger i samma plan. Rådet var kort och koncist: ”In med nån skit i förgrunden”. Jag minns också en artikel om en fotograf som på 50-talet plåtade bilder avsedda att tryckas som väggbonader (en standardprydnad i varje kök vid den tiden). Han hade alltid med sig med sig yxa och såg. Det här var perfekt komponerade bilder, alltid med något i förgrunden. Fanns det ingen förgrund så skapade han en genom kapa till några grenar vars lövverk fick rama in bilden.
På Panasonic kan man ställa in kvadratformat, men jag använder det mycket sparsamt. Det blir inte heller mycket plåtat med min analoga Hasselbladare från förr (fast det beror nog inte bara på formatet).
Att bara maska ner en rektangel till kvadratformat i efterhand blir sällan lyckat (men kan funka). Man bör helst tänka i formatet när man plåtar för att det ska bli bra.
Hasselblad SWC
Det kan vara en nyttig övning att gå ut och plåta i kvadrater en dag. Kvadraten är ett tacksamt format både på skärmen och att rama in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar