Pentax Spotmatic (1964)

Jag köpte min kamera 1970 och att jag valde Spotmatic berodde på att den var förhållandevis kompakt och betydligt mera snabbjobbad än konkurrenterna Minolta och Canon (jag hade inte råd med Nikon). Jag vill minnas att jag betalade strax under tusenlappen för kamerahus med 55/1.8. Jag använde den flitigt fram till slutet av 70-talet då jag sålde den till förmån för en Nikon FM.

Kameran på bilden är införskaffad 2012. Jag fick den för ingenting eftersom slutaren hängt sig och ett verkstadsbesök inte var lönt. Det blev ett glatt återseende. Allting med kameran kändes välbekant; knappen till ljusmätaren, den räfflade frammatningsarmen - det är en mycket trevlig kamera. Och inte bara av nostalgiska skäl. Tyvärr saknades batterilocket, vilket tog sin tid att få tag på. Utan lock, inget batteri, och utan batteri – ja då finns det ju ingen mätare. Man kan såklart gissa exponeringen, chansa. Kameran är helt mekanisk och både tid och bländare fungerar utan batteri.

Kameran har inbyggd ljusmätare som mäter genom objektivet (TTL), vilket inte var vanligt 1964. Namnet antyder att det skulle vara en spotmätare, men så är inte fallet. Mätaren gör en genomsnittsmätning av motivet, så kallad integralmätning. Något man får hålla i minnet när man mäter i tex motljus. Å andra sidan är det enkelt och snabbjobbat att kompensera ljusvärdena. Man lär sig snabbt var mätnålen i sökaren bör stå vid mätning av olika, lite knepigare motiv.

Man mäter vid arbetsbländare, alltså inte full öppning. Fördelen är att man samtidigt kan kolla skärpdjupet, nackdelen är att det vid små bländaröppningar blir ganska mörkt i sökaren. Knappen för mätaren sitter bekvämt vid sidan om objektivet. Man skjuter upp knappen med vänster tumme för att mäta och knappen återgår/stänger av mätaren, vid exponering.

De flesta har nog bara gott att säga om ljusmätaren, men kameran har fått en del kritik för att exponeringstiderna inte stämmer. De kortare exponeringstiderna kan vara upp till ett steg långsammare än angivet. Personligen är det ingenting jag skulle hänga upp mig på. Analog fotografering har ganska stora toleranser.

Spotmatic kom att bli den sista Pentaxkameran med skruvfattning. 1975 bytte man till K-bajonett och presenterade en helt ny serie kameror. Men Spotmatic med tillnamnet ”F” var faktiskt i produktion ytterligare ett tag. Tillverkningen lades ner 1976.

Fakta Pentax Spotmatic
Manuell småbildskamera för 135 film, 24x36.
Ljusmätaren drivs av ett batteri PX400, 1,35V (tillverkas inte längre, kan ersättas med klockbatteri 392 på 1.5V som har samma tjocklek men lite mindre diameter. Tänk på att eftersom batteriet har högre spänning än originalet kommer mätaren att visa ca 1 steg för mycket. Det finns även ett Zink/luft-batteri i samma storlek som 392 fast på 1.4V.)
Slutare: 1-1/1000 samt B.Filmkänslighet: 20-1600ASA (ISO)

Synktid för blixt: 1/60. Blixtanslutning via X-kontakt. Blixtsko saknas som standard, men fanns som tillbehör.
Objektivfattning: Skruvgänga, M42

Paris 1970   Kamera: Pentax Spotmatic 55/1.8   Film: TriX

Att tänka på vid eventuellt köp
Ett vanligt fel med Spotmatic som legat länge är att slutaren hängt sig, och då fungerar varken frammatning eller avtryckare. Det är i och för sig inte så svårt att åtgärda. Finns bra tips på nätet för den händige. Objektivfattningen gör att det finns ganska mycket begagnade objektiv att välja på. Kolla bara så att bländaren rör sig som den ska, olja på bländarlamellerna är vanligt på de här gamla objektiven och det är sällan lönt att kosta på ett verkstadsbesök.