Från arbetshäst till statuspryl

Nikon FM, inte Leica

Leica fyller 100 år. Och visst är det så att Leicakameran förändrade synen på fotografi för många fotografer. Jämfört med bälgkamera, stativ och ett lass glasplåtar, fanns det nu en kamera kompakt nog för att gå ner i en rockficka och laddad med 36 bilder. Detta gjorde Leica tidigt till en symbol för den flanerande dokumentärfotografen. Iofs skulle det dröja innan tidningarna godkände det lilla negativformatet. Pressfotograferna använde länge 9x12 och så småningom mellanformat. Sedan fick Leica och de andra mätsökarkamerorna några decennier på sig innan Nikon presenterade sin F-modell 1959. 

När jag började fotografera på allvar, i början av 70-talet, kände jag ingen fotograf som använde Leica. Visst fanns det några som både ägde och pratade väl om Leica, men när det var uppdrag så tog dom en spegelreflex. Och det var Nikon som gällde, även om Canon just hade släppt sin första proffskameran (F1), och själv hade jag en Pentax Spotmatic. Jag minns att när jag första gången tog i en Leica, tyckte att den verkade hopplöst gammaldags med sin dubbelbild, ljusram och sin krångliga laddning och dåliga närgräns. Jag hade då använt min Spotmatic några år och var bortskämd med att se exakt vad som kom med på bilden och att ha en kamera som var snabbladdad och hade inbyggd ljusmätare. Kort sagt en utmärkt allroundkamera. Jag förstod aldrig vem som ville ha en sådan krånglig kamera som Leica (det gör jag inte nu heller). 
Även Leica insåg att tiden började gå ifrån dem och hade redan 1964 börjat tillverka spegelreflexkameror. Fast dom var också sällsynta bland yrkesfotografer. De var säkert bra, men de var dyra och kändes inte speciellt gedigna. Åtminstone inte de tidigare modellerna, det blev bättre efter hand. Samarbetet med Minolta hjälpte till att göra kamerorna framförallt mer funktionella. Men det var Nikon och Canon som gällde.

SvD publicerade för lite sedan en krönika över Leica. Där får vi bland annat en komprimerad, tillbakablick på Leicas historia. Vi får också några åsikter om vad dagens fotografer har för syn på det legendariska kameramärket. Bl.a. berättar dokumentärfotografen Micke Berg om sin syn på det meningslösa med att använda Leica. Han kallar den “tandläkarkamera”, vilket känns ganska träffande. Han menar att det finns kameror som ger samma bildkvalitet till en bråkdel av priset. Och visst är det så. Leica är proffskameran som inte används av yrkesfotografer. 
På Leicafabriken är man väl medvetna om att deras produkter köps i första hand av folk som vill visa att dom har råd. Och eftersom man nischat kameran som statuspryl finns det ju heller ingen anledning att tillverka en “budget-Leica” eller göra objektiven billigare. Det skulle snarare skada varumärket. Man behöver heller inte bry sig så mycket om vad konkurrenterna hittar på. Bland de egna köparna finns hela tiden förväntningar på fler nya och dyrare prylar. Kanske kan man säga att inget annat kameramärke egentligen kan konkurrera med Leica. Även om Hasselblads samarbete med Sony kan ses som ett försök.