Diaprojektorns betydelse i hemmet

Diaprojektorn var på 60- och 70-talet en viktig apparat i många hem. Detta betydde inte att den användes speciellt frekvent, utan tvärtom var det nog ganska glest mellan gångerna. Kanske 3-4 ggr om året och då i samband med att släkt och vänner träffades. Som regel mellan middag och kaffe när det börjat skymma. Då var det dags att sätta upp den vita duken, släpa fram projektorbordet ur garderoben och koppla in projektorn. När visningen pågått ett tag, sådär efter ett eller två magasin, var det alltid någon som föll i sömn. Tänk själv, man var mätt, det var mörkt, inga ljud bortsätt från upphovsmannens mässande; ”Detta är utsikten från hotellet… och här ser ni han som ville guida oss runt i stan för en tia… och här sitter Elsa på en åsna”. Och så malde det på bild efter bild, magasin efter magasin med osorterade bilder. Inget hade gallrats bort, självkritiken var obefintlig. Inte så konstigt om någon somnade, man kunde ha gå i koma för mindre.

Jag minns också när det visades bilder i skolan på 60-talet, då läraren stod och malde i ett hörn och stötte pekpinnen i golvet när det var dags att växla bild. Det var alltid ordningsmannen som ivrigt skötte sådant, den lismande förrädaren.

Men sådant är borta sedan länge, nu använder man ännu mera sofistikerade redskap som tillåter ännu större mängder av osorterade alster att trötta ut sina medmänniskor med. Metoden är densamma, det är bara redskapen som förnyas.

Aldis var på sin tid ett stort märke när det gällde projektorer. Det här är en gammal rackare, jag tror från någon gång på 50-talet, vet inte exakt. Tyst är den också, då den saknar fläkt, vilket å andra sidan innebär att den blir ganska varm. I den här fick man ladda bilderna en och en, men snart kom det automatiska varianter som laddades med magasin och hade fjärrkontroll (med sladd) med vilken man kunde sköta bildväxling (fram o back) samt justera skärpan.

Den här märkeslösa väskmodellen köpte jag på en loppis för 30 kronor. Den har precis som Aldis enbilds-visning och bilden projiceras på insidan av väsklocket som en gång har varit vitt men av tidens tand blivit patinerat åt det gula hållet. ”Skorstenen” som sticker upp ur projektorn är till för kylningen för lampan och fick demonteras vid transport. Åldern på projektorn vet jag inte, men skulle gissa att den är tillverkad någon gång på 40-talet.

Fotnot
Har fått veta att projektorn är en Italiensk Fer-color tillverkad av Ferrania på 40-talet.